Ja jag tänkte att gå över till min granne Alf med en julblomma … ja så började jag pulsa i snön.
Vad vackert det är tänkte jag – djup ren, lätt, vacker snö! Kylan glömmer man nästan när vinterljuset på em blir alldeles blått i skuggorna och solen gör gyllne vägar i det blå. Rådjursspåren är otaliga – de söker i den djupa snön efter föda … har lagt ut både äpplen o potatis.
Dan före julafton är det och jag har huggit ved, skottat ända ned till vägen, satt upp marschaller och laddat eldkorgen inför morgondagen.
Jag borde ha gått upp en väg mellan vårt hus (Solhem) som syns i bakgrunden här och Alfs hus dit jag är på väg. Vi skall fira nyår hos oss tillsammans med kärinbergsgrannarna och då brukar vi herrar ta en liten promenad och hälsa på vissa grannar.
Nu skall jag bara huka mig ned för att komma in genom de snötyngda syrenerna till Alfs gård. Vi får se om han är hemma …
Otur, otur … han är inte hemma! Jag kan inte heller hänga julblomman på handtaget, då fryser den ihjäl. Får återkomma ikväll med ett nytt försök.
